Av någon outgrundlig anledning vill hela Paris ta metron på en och samma gång. Linje 3 stinker sommar: smutsiga fingrar, parfym och transpiration. Och alla har så där otroligt mycket att göra, som folk bara har i maj månad. Alla utom jag.
Jag har tid att se mig omkring och observerar en välklädd man i trettiofemårsåldern som läser horoskopet på baksidan av le Parisien. Eller så var det veckans väder. Mannen bakom mig luktar skunk, inbiten svett. Jag tror i alla fall att det är han. Några busiga ynglingar springer ikapp på perrongen. Deras mammor, fullt upptagna med småsyskon, klackskor, barnvagnar och Lafayette-påsar, ber dem inte lugna ner sig, inte akta tågen. Jag ser ungefär fem unga damer klädda i H&M:s nouvelleprod. Robe: 24,90 €. Fler än jag stänger in sig bakom lurarna. Musik är bedövande, bortrövande. Jag undrar vad som får killen med solglasögonen mitt emot att sväva… En mörk kvinna bär sitt barn på magen, inknutet i en stor multikolorerad sjal. En något ljusare och äldre bär sin påbylsade hund.
Och så är det denna stad, dess gator, som genom ett trollslag slår ut i blom. Ty klorofyll har inte bara en påverkan på naturens flora, också på dess fauna. Liksom förr har man glömt hur det egentligen var, hur det är, i Paris om våren.

